Den från början omstuvade rutten innebär att vi skall åka runt sydön i något som påminner om en åtta. Efter besök och fika med scones i Moeraki styrde vi mot Wanaka och ju mer vi körde ju varmare blev det. Vilken uppgradering från 9 grader och regn på morgonen till 25 grader och sol. I wanaka promenerade vi runt ett tag samt avslutade kvällen med middag på Francescas Italian kitchen med vedugnsbakad pizza.
I ett av dom mindre lyckade inredningsförsöken av villan införskaffades för många år sedan en fondtapet. Den första och sista jag kommer sätta upp, vet faktiskt inte än idag varför den hamnade på väggen. Jag har alltid funderat på om personen som suttit och fibblat i photo shop rökt något olämpligt med tanke på hur motivet ser ut. Men på NZ fanns svaret på den gåtan, motivet på tapeten var ett foto. Dessa mystiska stenar som ligger på en strand i Moeraki finns i verkligheten.
Väl framme i Dunedin tog vi cyklarna ned till stan. Lösningen på cykelbana i Dunedin var att måla en cykel på gatan men den kanske hade varit överkryssad för speciellt välkommen på cykel kände man sig inte. Vi hittade ett trevligt bryggeri som serverade mat Speight Alehouse jag åt revbensspjäll med lokal IPA och Carina fisk och ett glas vin toppengott. På morgonen var det 9 grader och regn här stannar vi inte.
Vi lämnade Curio Bay på fm. eftersom inga Delfiner syntes. Dagens mål var Dunedin via kustvägen och med risk för att upprepa mig varje krök bjuder på något nytt. Man sitter och funderar på när dom skall sluta veva fram fondtapeten för vyerna överträffar dom broschyrer vi sett. I en högerkurva stod det Mclean Falls och vi båda kände det var dags att testa lite ”off road”. Via en skakig grusväg som både bar upp som ned hamnade vi vid en parkering. Helt otroligt land var man än stannar tycks det finnas offentliga toaletter, så även här mitt ute i ödemarken. En skylt talade om att det var 40min promenad till och från vattenfallet. Efter denna uppfriskande promenad blev det ett stopp till innan vi kom fram till Leith Valley Dunedin.
Inte så bråttom denna morgon vi startade vid The Rocks på fm med Curio Bay som slutmål. På vägen stannade vi vid Bluff där vi tog en promenad runt udden för att sedan åka vidare in i Invercargil och äta lunch. Sedan vidare till Wiapapa Point där det skall finnas sjölejon. Och det gjorde det, en sömnig ensam rackare låg där och vilade så vi var nöjda med stoppet. Vägen mot Curio Bay var en fröjd att köra och då tänker jag inte på underlaget som var ömsom grus ömsom asfalt utan jag menar förstås vyerna. Framme vid Curio Bay skulle vi tittat efter pingviner och det gjorde vi, närmare bestämt i 2,5 timme stod vi i snålblåst och duggregn och tittade och tittade och tittade och kom det någon pingvin nix 🙂 Det skulle finnas 6 par som häckade och eftersom dom turades om att hämta käk brukade de angöra mellan 18-21 men tji fick vi. Däremot var det kul att studera resterna av enligt guiden 95 miljoner gammal skog där vissa stammar och stubbar var kusligt ”levande”. Tanken nu på morgonen var att spana in delfiner men vi fick inte se eller bada men några heller. Men vad gör det vi har massor med kul i alla fall.
