Månad: december 2018

Vi åker mot Routora och passerar Nya Zeelands största insjö Lake Taupo vilken vidunderlig utsikt från en viewpoint. I Taupo stannar vi och shoppar lite och ser en rolig bilreg.

Väl framme hos Leif och Carina blir bjudna på fika av värdparet. Vilket fantastiskt ställe och så himla trevliga.

Vi blir guidade av Leif och Carina runt Routora. Sen lunch vid Lake Tarawera, mysigt ställe vid stranden.Vidare stopp vid en plats där man kan se Blue Lake och Green Lake samtidigt. Häftigt att två sjöar har olika färg och ligger så nära varandra det beror på mineralerna. The Green lake är Maorernas frizon .

Sen stopp vid Redwood skogen. Wow vilka maffiga träd ett hade en omkrets på 12 meter och höjd 72!

Nästa stopp Kuirau Park. En stor park det det puttrar och ryker av termisk aktivitet. Luktar inte sommaräng men häftigt att se, där tog vi ett fotbad.

Hemma igen drack vi bubbel och satte oss ute . När mörkret kom och stjärnorna såg jag en stjärnbild som heter Kölen (Carina på latin) som syns här på Södra stjärnhimlen. Halleluja😇

• 

• 

• 

• 

• 

Innan vi lämnade Wanganui gick vi in på I site ”visitor centre” som är en fantastisk tjänst som finns här nere. En slags statlig resebyrå som hjälper turister med allt. Vi ville vandra i Tongariro och behövde hjälp med bokningen, den vänliga tjejen som var från Holland och gift med en kiwi lämnade en del förslag där vi till slut fastnade för två nätter med upphämtning som skulle ske 05:30 nästa morgon. Vandringen Tongariro Alpine Crossing startar på en sida av vulkanen och slutar på en annan så man behöver transport båda vägarna och då är det lättast att ta in på en camp. När detta var klart frågade hon om jag var komfortabel med körningen, för om jag var det föreslog hon en lite mer krävande ”scenic” route till Tongariro national park vägen kallas Whanganui river road och att vi tog den ångrade vi inte. Förklaringen på frågan om körningen infann sig ganska snabbt då vägen är väldigt smal samt krokig med endast ett körfält på många ställen. Men oj vad vackert det var.

På morgonen idag blev vi hämtade och tyvärr var inte väderutsikterna dom bästa vulkanen låg i låga moln och skulle nog göra det hela dagen. Hur som helst vi knatade på och ibland var det inte mycket sikt, lite spooky att gå i blåst på en vulkankam med så begränsad sikt. Väl hemma igen hade vi gått närmare 2 mil totalt 31500 steg men vi är nöjda med dagen.

Trodde jag ja, efter 2 timmars vila vaknade duracellkaninen jag reser med igen och fick för sig att vi skulle ut och cyckla. Målet var Gollums pool han med samma frisyr som jag från Sagan om ringen mycket är ju inspelat här på NZ. Så den nyligen framplockade nedkylda ölen åkte raskt in i kylen igen för här skulle cyklas men det blev ju bra det med 🙂

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Vår färja från Pictin gick 10:35 så det var ingen stress på morgonen, vi åkte ned i god tid. Vädret var perfekt, knappt någon vind alls och sol. Vi hade loungebiljetter vilket gav oss fördelen att man hade tillgång till mat på båten så vi åt en rejäl lunch med kaffe på vägen över. När vi körde av färjan var vi fortfarande lite osäkra om vi skulle ta östra eller västra vägen norrut. Det blev den senare på vägen upp blev vi varse om att den 27 december är NZ:s största resedag. Långa sträckor dom första milen var det krypfart eller tom stopp, lite ironi är det eftersom detta var första riktiga motorvägen vi skulle köra på så var det tvärstopp 🙂 Men det är ett lugnare tempo här så vi såg inga som trängde sig i omkörningsfälten utan trafiken flöt på så gott det gick. Framme i Wanganui styrde vi in på en camping nära havet. Väl etablerade gick vi sedan till lokala haket runt hörnet och åt en hamburgare samt gick och tittade på solnedgången och nu sitter vi med kartor för att planera mer i detalj vad vi skall göra på Nordön.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

På Juldagen satte vi fart mot Picton och för att slippa stressa hade vi förbokat 2 nätter på en Caravancamp mitt i Picton. Färjan är bokad till den 27:e december och vi ville inte ha strul på vägen dagen, innan eftersom den 27:e är en stor resdag här nere. Stackars Nya Zeeländare det regnade hela Juldagen, från 4 på morgonen till 8 på kvällen. Det är tydligen framför grillen man vill vara på Julen och det var bara och glömma denna dag. Men det finns ju inget dåligt väder bara dåliga kläder, så vi gick ut i regnet i ett öde Picton. Allt stängt men nere i marinan fick vi beskåda en rocka som susade fram majestetiskt mellan pirerna. Nu på morgonen den 26:e var det bättre väder och vi satte på oss vadringskängorna för att utforska en vandringsled som gick på en av kullarna bakom Picton, den tog knappt 2 timmar. Fin utsikt över hamnen där uppe väl tillbaka i campern tog vi cyklarna och cyklade runt i stan till sena eftermiddagen. Vid en marina några km utanför stan åt vi musslor samt studerade en säl som låg och vinkade åt oss i hamnen.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Väl framme i Motueka bestämde vi oss för att stanna 2 nätter och försöka hitta en trevlig resturang att fira Carinas 59 årsdag på samt paddla i Abel Tasman National Park. Alla lokals är så vänliga här så fort man tittar i en karta och ser lite vilsen ut får man hjälp , när vi var ute på en cykeltur med kartan framma fick vi direkt frågan om vi behövde hjälp. Damen föreslog en cykeltur runt kustremsan och sedan in mot city vilket vi gjorde. Kvällen avslutades på The Smoking Barrel, häftig mat det var vodka och rödbetsmarienerad lax med ruccola, parmesan, nötter, tomater samt avocadoröra Låter lite udda men smakade toppen. På morgonen dagen efter blev vi hämtade kl 08:00 bort till kajakcentret i Abel Tasman och fick en helt underbar dag. I sista stund hade 10 st sjukanmält sig så vi var bara 4 turister på fm och sedan på em fick vi guiden Jazz för oss själva, en ung energisk tjej som var både trevlig och kunnig. En dag att minnas det är inte varje dag man är ute och paddlar kajak på Julafton.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

•